Ara Pacis är ett fredsaltare som restes vid Marsfältet i Rom till minne av Augustus’ återkomst efter inbördeskriget och ett fast etablerande av ett romerskt styre i Frankrike och Spanien, men även för att visa den kejserliga familjen ur en positiv vinkel och för att manifestera det nya politiska programmet i form av bilder.
Byggnaden är rektangulär och formen härstammar från de tidigare grekiska och hellenistiska altarna; den är helt och hållet utförd i carraramarmor (vilket var första gången sådant användes för ett större skulpturverk). Grunden är en trappa som leder till monumentets port och det egentliga inre altaret.
Interiören består av ett altare omgivet av reliefer föreställande blomsterkransar (vilken symboliserade fred) och bukranion (oxkranier med girlander bundna vid hornen, vilka symboliserade det heliga offret), och även frukter som uttryckte tack till gudarna; innerväggarna är likartat dekorerade.
Exteriört delas byggnaden i två horisontala friser av ett ornamentalt band bestående av sammanhängande svastikor. Den undre frisen visar olika växtformer, strikt symmetriskt uppbyggda vinrankor och slingerväxter som utgör symboler för fertilitet, både gällande djur och människor.
Den övre frisen – processionsfrisen – är en blandning av porträtt, allegorier, politik och religion.
Sydfrisen visar Augustus (händelsernas medelpunkt) när han förrättar invigningsoffret för altaret (den fjärde juli år 9 f.Kr.); det är alltså en ögonblicksbild det handlar om, ett snapshot av en verklig händelse med verkliga människor; runt honom har en grupp människor samlats för att bevittna ceremonien (i verkligheten var förmodligen inte alla de avbildade personerna närvarande vid det tillfället). Trots att det är en tidsbestämd händelse vilar en tidlöshet över det hela, kanske på grund av inspirationen från den grekiska idéalmänniskan (men med en viss porträttlikhet) (den närmaste förebilden är förmodligen Parthenonfrisen).
Närmast Augustus står ett antal högre flamines och liktorer, till höger om dem står den kejserliga familjen i följd från vänster till höger: Agrippa (avbildad näst längst efter Augustus och med all säkerhet medverkande den aktuella dagen, men död året innan altaret förfärdigades), hans son Gaius Caesar, Livia (Augustus’ fru), Tiberius, Antonio, Germanicus, Drusus och de två barnen Gnaeus och Domitia; barnen är placerade väl synliga eftersom barn spelade en viktig roll i Augustus’ förnyelseprogram (liksom vikten av att tillbedja gudarna och kejsarfamiljens välmåga).
Bara de viktigaste personerna har avbildats porträttlikt medan de övriga har idéaliserade ansikten. De flesta ansiktena är riktade mot Augustus.
En djupverkan har uppstått genom att människorna i det bakre ledet avbildats i en lägre relief; de främre figurernas fötter går ut från monumentet. Det finns ingen bakgrund.
Den nordliga processionsfrisen är en fortsättning av den södra; kropparna är i nordfrisen riktade mot vänster, vilket tyder på att de står till höger om den kejserliga familjen på sydfrisen. Originalet till den norra frisen finns på le Louvre i Paris.
Ara Pacis har restaurerats ett antal gånger, de första gångerna redan under antiken, vilket mest gör sig märkbart på den södra processionsfrisen; vissa delar har omarbetats något, bland annat Augustus’ ansikte, medan andra ansikten omarbetats totalt, t.ex. från kvinnoansikte till mansansikte.
Processionsfrisen framstod förmodligen som realistisk för den dåtida romaren.
Öst- och västsidorna av exteriören består förutom de två ingångarna av fyra friser med allegoriska motiv. Till vänster om den vänstra ingången har förmodligen varit en bild av den romerska varginnan med Romulus och Remus. Den högra sidan är bättre bevarad och visar Aeneas som förrättar ett offer vid sin ankomst till Latium (nuvarande Lazio). Till öster pryds sidan till vänster om porten av en allegorisk representation av Augustus’ fred; det finns olika teorier om vad som avbildats på frisen, alternativen är:
Hon är omgiven av 2 kvinnogestalter, en sittande på ett sjöodjur (personifierande havsvinden, en association till Rom’s välde över medelhavet), den andra sittande på en svan (landvinden, landets fruktbarhet). Reliefen innehåller även växter i bakgrunden och tama djur i förgrunden.
Vad som finns kvar av den återstående frisen (öster, till höger) är några fragment som föreställer en hög med vapen; eventuellt kan en personifikation av Rom – Roma – suttit där.
Man kan numera finna Ara Pacis stående i ett glashus invid Augustus’ mausoleum vid Tevere.
1996