Det senmedeltida altarskåpet i Uppsala domkyrka's Sturekor tillkom cirka 1520 i Bruxelles. Konstnären är okänd, men kan eventuellt vara en lärljunge till Jan Borman. Det inköptes 1912 från Skånela kyrka.
Skåpet är av en ordinär typ utfört i skulpterad, målad och förgylld ek och skildrar legenden om Anna - Jungdru mMaria's mor - vilken återfinns i två apokryfa evangelier vilka har sitt ursprung i den orientaliska kristendomen; i Occidenten nådde Anna-dyrkan sin kulmen under slutet av medeltiden, alltså under den period då altarskåpet konstruerats.
Det stängda skåpet visar i en diptyk på flygeldörrarna Anna och hennes släktingar; i bakgrunden skymtar man ett världslandskap och överst på den vänstra dörren ser man Gud titta fram mellan molnen, under honom Den Helige Ande i form av den sedvanliga duvan. På den vänstra dörren återfinner man även Maria (som man känner igen på den blå och vita klädedräkten) och Jesus (15); Maria korresponderar med Anna (16) som återfinns på den högra dörren. Snett nedanför Anna finner man ytterligare en kvinna med barn, förmodligen Elisabeth med Johannes Döparen (17). Männen har placerats i bakgrunden för att på så vis förstärka att skåpet i första hand är tillägnat kvinnorna. Förmodligen är det Josef och Joakim som flankerar Maria's huvud.
Det öppna skåpet (d.v.s. så som det alltid återfinns i dômen med undantag för ett par dagar före påsk) visar 12 scener ur Anna's liv och tre grisaille-artade målningar föreställande personer ur bl.a. Gamla Testamentet: Moses med de tio budorden (2), Abel och Kain repektive Phyllis och Aristoteles (11).
Det öppnade skåpet skildrar legenden om Anna i tolv scener:
(7) Huvudscenen föreställer Anna's och Joakim's möte vid Jerusalem's stadsport. Anna är klädd i guld och vitt, Joakim i rött och guld. Staden återges helt i guld. Det finns en dynamik i skulpturscenerna, alla befinner sig i ständig rörelse (även i de mer stilla scenerna), det förekommer inget stelt poserande.
(1) Anna trolovas med Joakim.
(3) Anna och Joakim delar ut en tredjedel av sitt kapital till de fattiga. De var välbärgade och givmilda (och självklart utomordentligt fromma), men dessvärre barnlösa, vilket ansågs skamligt.
(4) Joakim offrar ett lamm i Jerusalem's tempel.
(5) (6) I desperation över sin barnlöshet flyr Joakim staden. Där utanför träffar han några fåraherdar. Anna tar ut sin sorg genom att gråta i sin trädgård. I bilden finner man även vad som delvis tolkats som en tjänstekvinna, delvis som en ängel som beordrar Anna att gå till Jerusalem. Bakgrunden utgörs av kala träd, vilka man kan se som en symbol för ofruktbarhet.
Även i utomhusscenerna finner man arkitekturelement typ solfjädervalv. Det kan vara en långsökt association, men det är inte helt omöjligt att dra en parallell mellan Jerusalem och en kyrkobyggnad, d.v.s. kyrkan som ett återgivande av Det Himmelska Jerusalem / Paradiset. Genom att bakgrunderna skildras uteslutande i guld framträder de målade personerna i skarp kontrast och får därmed ytterligare tyngd.
(9) Jungfru Maria's födelse. Man finner Anna i sängen omgiven av tjänare. I bakgrunden finns ett altare som understryker Anna's religiositet.
(8) I förgrunder återfinnes Anna, Joakim och Maria. I bakgrunden finner man ett antal oidentifierade personer.
(10) Anna och Joakim överlämnar den treåriga Maria till templet för att där uppfostras. En präst står i porten för att ta emot henne. Under trappan finner man en apa, en symbol för den världsliga lustan som Maria genom instigandet i templet för alltid lämnar. Anna och Joakim skildras oproportionerligt stora, förmodligen ett slags värdeperspektiv snarare än en miss av bildhuggaren.
(13) (14) Joakim's död. Ett typiskt exempel på gotiskt måleri där både en interiör och exteriör återges i samma bild, avdelad av en kolonn i två rundbågar. Ovanför Joakim svävar en liten ängel av den typ som ofta förekommer i senmedeltida flanderskt måleri; exteriört finner man i förgrunden av ett världslandskap vad som kan antas vara sörjande anhöriga.
(12) Anna knäböjande inför Joakim's sarkofag.
Scenerna inramas av dekorativa sengotiska ornament i en flamboyant stil, likaså förekommer en friare variation av bågformer i förhållande till den tidigare gotikens strängt vedertagna spetsbågar.
1996